Genos 1(1930), s. 37-40 (Fredrik Magnus Stackelberg)

Fredrik Magnus Stackelberg.

OSMO DURCHMAN

Vid 72 års ålder avled i Reval 24 nov. 1929 friherre Fredrik Magnus Stackelberg, en intresserad genealog och heraldiker, som ägde stora insikter på dessa områden. Friherre Stackelberg var född den 22 juli 1857 på Tammisto gård i Tövsala socken; som då ägdes av hans fader friherre Berndt Fredrik Karl Emil Stackelberg, sedermera länsman i Pöytis. Modern. var en allmogekvinna Kristina Eufrosyne Rosell från samma trakt. På fädernet tillhörande en vittutgrenad gammal adelssläkt, som i flera länders (Finlands, Sveriges, Östersjöprovinsernas, Rysslands och Tysklands) historia spelat en icke obetydlig roll och av vilka många medlemmar nått höga poster inom armén, hovet och förvaltningen, och härstammande från densamma på flerfaldigt sätt - även hans farmor var född friherrinna Stackelberg - kom Stackelberg tidigt att intressera sig för genealogisk forskning, främst för adelshistoria. Redan helt ung, 1879, knappt 22 år gammal, blev han för en kort tid anställd som biträde åt genealogen vid vårt riddarhus Johan Reinhold Aspelin, närmast för redigeringen av "Ättar-Taflor öfver den på Finlands Riddarhus introducerade adeln", vilka den tiden utgåvos av Oskar Wasastjerna, själv riddarhusgenealog från juni 1882. Stackelberg har således även sin andel i de för vår personhistoriska forskning fortfarande viktiga ättartavlornas tillkomst.

Redigeringen av 1890 och 1897 års adelskalendrar anförtroddes Stackelberg. I den förra årgången har denne på egen risk som bihang intagit personbeståndet inom ointroducerade grenar av tvenne på riddarhuset intagna adliga ätter - von Gertten och Gyllenbögel - samt ätten von Winther, då ännu icke introducerad. I strid mot de föregående tre årgångarna av adelskalendern. intog Stackelberg ätterna i bokstavsföljd, oavsett vilken adlig rang de innehade, och denna praktiska ordning har sedan i alla de följande upplagorna iakttagits. I 1897 års adelskalender har Stackelberg intagit rätt ingående översikter av ätternas ursprung, härstamning och upphöjelse i adlig värdighet. Tyvärr äro många av dessa ingresser dock icke författade med tillbörlig kritik och äro därför ofta föga användbara. I färgtryck har i samma årgång intagits vapnen för de fyra ätter, som introducerats sedan den av George Granfelt utgivna Ridderskapet och adelns vapenbok jämte supplement utkommit. I slutet av kalendern. meddelar Stackelberg ännu en förteckning på de sedan 1809 i Finland adlade, men icke introducerade ätterna, vilken dock beklagligtvis ej är fullständig. I förteckningen har även medtagits de ansökningar om adelskap och adoption på adligt nummer, vilka av en eller annan orsak på högsta ort avslagits.

Intresserad särskilt för sin egen släkts historia hade Stackelberg redan 1889 utgivit "Kalender öfeer adeliga, friherrliga och grefliga ätten Stackelberg", den enda för en given släkt, som publicerats i vårt land, däri han såsom namnet anger, uppräknar alla då levande medlemmar av den vidlyftiga, rätt kosmopolitiska släkten. I Genealogiska Samfundets i Finland Årsskrift VII (1923) publicerade Stackelberg en på flere års trägna forskningar baserad uppsats "Bidrag till släkten Stackelbergs historia", vari han på ett övertygande sätt förlägger släktens stamborg till Steckelberg i Harz (sachsiska Niederharz) i motsats till tidigare versioner om ursprunget. Som eminent kännare av äldre adelshistoria publicerade Stackelberg ytterligare i Historisk Tidskrift för Finland, årg. 2, 1917 uppsatsen "Till frågan om begreppet uradel och gammal herrmästerlig släkt i våra genealogiska verk".

I särskilda periodiska publikationer såsom Veckans krönika (1919 bl. a. "Försök till en historisk utveckling av genealogin") har Stackelberg publicerat populära genealogiska uppsatser och på detta sätt väckt allmänhetens intresse för släktforskning, för vilket man måste vara honom tacksam. Likaså ingick då och då i tidningspressen ävensom i Finsk Tidskrift av märket M. S-g signerade uppmärksammade recensioner över genealogiska och heraldiska verk.

Stackelberg, som bl. a. innehaft tjänster vid statsjärnvägarna, poliskammaren i Viborg och krigsministeriet - han hade även i 1888 års lantdag deltagit som representant för sin ätt - var senast anställd som sjukhussyssloman i Helsingfors. Efter att på grund av tjänstemannalagen för några år sedan ha lämnat sin befattning, överflyttade Stackelberg till Reval, där han ur de rika personhistoriska samlingarna i denna stad bl. a. lämnade värdefulla uppgifter till Gustaf Elgenstiernas stora arbete "Svenska Adelns Ättartavlor". För sina förtjänster som genealog hade han 1894 kallats till korresponderande ledamot av "Herold", Verein für Wappen, Siegel und Familienkunde i Berlin och 1906 av historiska föreningen i Bamberg. Likaså hade han kallats till medlem av "Union Héraldique Internationale" i Brüssel.

Magnus Stackelberg var icke en forskare av facket i ordets stränga bemärkelse. Han saknade betingelser att i dokument och handskrifter framleta uppgifter och ställa dem i deras rätta sammanhang. Han hade ej heller sinne för detaljernas värde, varför han icke riktat vår personhistoriska litteratur med några mera betydande verk. - Stackelberg hade samlat sig ett genealogiskt-heraldiskt bibliotek av rang, bestående av värdefulla, ofta här i Finland unika, utländska, särskilt baltiska och tyska arbeten, vilka tyvärr redan under hans sista levnadsår förvärvats av en för desamma fullkomligt främmande institution - krigshögskolans bibliotek, - och undgå således dessa arbeten numera i hög grad forskare, vilka under deras förra ägares levnad genom hans stora beredvillighet att lämna upplysningar och att bistå med råd och dåd, ofta profiterat av desamma. Stackelbergs släkthistoriska anteckningar, som till stor del beröra Östersjöprovinsernas adelssläkter, ha av hans anhöriga donerats till Genealogiska Samfundet.

Friherre Stackelberg var tvenne gånger gift: 1:o 1884 med Natalie Stjernschantz, som avled redan 1886, och 2:o sedan 1893 med Carolina Elisabeth Ernestine Amalia Lida von Wetterstrand, vars släkt han utrett i Personhistorisk Tidskrift, årg. 5, 1903, "Ätten von Wetterstrand i Estland".

En urban, godhjärtad och tjänstaktig person har med friherre Magnus Stackelberg gått hädan.

Genos 1(1930), s. 37-40

[ Artikelns början ]

Systematisk förteckning | 1930 års register | Årgångsregister